det går som en liten stig efter henne, hon har varit vid den vackra gröna urpyntade granen. den blev svart röd och silver i år.
trots att den är vacker där den står och lyser så fint både dag och natt så förföljer den oss vart vi än går i huset känns det som. förföljer oss verkligen i ordets bemärkelse...
det är barr överallt, i strumpor, mattor, soffan, trappan, på toan!!!
den har aldrig levt sedan den kom in till oss, tror inte jag i alla fall. jag tycker att den började barra med en gång, men det tycker inte c.
förr, när jag var liten så växte granarna när vi hade dem inne över julen. de sköt skott, som pappa kallade det. nu för tiden ligger de för länge utan vatten, tror jag! men jag har faktiskt inte en aning om det kan vara därför...
i förrgår sa jag att jag vill slänga ut vår gran. även om den är väldigt vacker att titta på, men snart finns det inget att titta på mer. bara några kala grenar... om den nu måste stå kvar ett tag till.
-ska vi slänga ut den allaredan? va svaret jag fick.
det är lika konstigt varje år.
lika mycket som jag kan längta efter julen, lika mycket vill jag att den ska "bort" när juldagarna är över.
då vill jag ha in nya våriga saker i huset igen.
barret från granen är bara för ledsamt, och när man ska ta bort pyntet som hänger i granen så följer halva granen med och trillar ned på golvet. det sticks och är svårt att få tag på.
-hur kul är det då? -not!
blir även helt förvirrad av veckorna som inte är som de ska. det är oerhört skönt med ledigheten, ska inte föringas. men nu när det har varit så ett tag, så vet jag inte vilken veckodag det är?! jag vet inte om jag ska jobba eller om jag är ledig, jag vet inte om ella ska till dagis eller inte, jag vet inte om affärerna är öppna eller stängda, om det är en "röd" dag eller inte... ja, så snurrig är jag!
men nu är det bara nyår och trettondagsafton kvar, barnen börjar skolan och sen är allt som vanligt igen.
och förhoppningsvis har vi kastat ut granen också..