Minne

publicerat i Allmänt;

Det har gått upp ett litet ljus för mig nu dessa två dagar som vi har tillbringat här i min systers hemstad Malmö...

Upptäckter jag gjorde som liten när jag kom på att en gammal farbror jag tyckte va mysig och snäll för jag fick godis av honom... ja, jag kom på att han va onykter allt som oftast och inte alls mysig, när jag fattade att granntanten som va ute och gick varje kväll "friade främmat", kompisens mamma som alltid va så rolig och givmild bara vände kappan efter vinden, den underbart söta hunden som alltid va bunden och skällde som besatt var människohatare... Ja, jag gjorde en del upptäckter erfarenheter och märkte helt plötsligt hur saker och ting var, jag blev äldre och skaffade mig en egen uppfattning om det mesta, såg hur verkligheten va. Många gånger tyckte jag att det va jobbigt tråkigt ledsamt med en del upptäckter. Samtidigt som andra var mer glädjande roliga och positiva.
En sida av att bli äldre som jag inte var så förtjust i, ville fortsätta i min lilla bubbla drömvärld där ALLA var snälla goda dansade sjöng och var glada, men insåg att så är inte fallet.

Det jag menar med detta är att det var så länge sedan mina stora barn va här... att deras uppfattning om Malmö mm har ändrats väldigt mycket på de två åren sedan de va här senast.
Deras sätt att beskriva staden. Hur de såg på den då och hur de ser på den nu har gjort sig så märkbart dessa dagar och de börjar verkligen få egna värderingar utan att jag har varit med i diskussionerna.
Att det blev så konkret just nu beror nog på att det gått så lång tid emellan de senaste gångerna vi varit här, att det lättare går att jämföra då... tror jag!
De mindes Malmö på ett sätt, och upptäckte att det var annorlunda än vad de mindes det... fattar ni!?

Häftigt tycker jag!
Att de är egna individer med mer och mer egna uppfattningar och värderingar.